Nu måste jag testa med att sätta in en bild på bloggen, och vad passar bättre än att visa orgalutranet jag började sticka idag. Har ju aldrig tidigare använt just orgalutran så jag var lite nervös. Sticket kändes knappt för det var subkutant man skulle sticka, men stickstället i sej blev svullet, rött, ömt och kliade. Blev lite orolig först men det gick rättså snabbt över, typ på 30 minuter.
Kan knappt vänta tills på måndag då jag ska på ultraljud och kolla läget. Fick en lite taskig tid kl. 8:45 på morgonen, och jag som slutar jobba 7:15. Det betyder att jag måste försöka hålla mej vaken rättså länge, hoppas jag inte somnar i väntrummet..nejdå, knappast. Är ju så orolig att vi ska få så några ägg med denhär korta behandlingen.
Nu känner jag mej verkligen pressad denhär gången. Hur länge ska man årka hålla på? kanske man vill sluta efter 2 ivf om det inte funkar? eller tänk om min man plötsligt inte årkar längre? kommer vi att leva helt utan barn? Tankarna snurrar ofta och jag känner ångest, jobbigare än det nåågonsin tidigare varit. Nu har jag börjat förstå att det kanske inte kommer att lyckas denna ivf heller.
Hur har det gått? Jag har hållt mina tummar att du fått fina många ägg. På något vis så orkar man fler ivf trots när man står där på kanten intill stupet inte tror att man nåsoin mer skall göra om detta helvete så gör man det, man orkar, man blir stärkt av det svarta även fast det kan låta konstigt. Du orkar, det gjorde jag även fast jag inte trodde det.
SvaraRaderaMen nu är inte du där än, nu ska vi hålla tummarna till ett fint ägg, ett guldägg som blir din efterlängtade skatt.
Vänligen// Petra
Tack Petra för de vänliga orden och ja, det är nog så som du säger, att man konstigt nog bara orkar!
SvaraRadera