egna kontrolller

Eftersom jag inte ska till nån mödrarådgivning idag så tar jag lite egna kontroller. Det blir ju 8 v emellan besöken där..ganska mycket.. Nåja, imorse var hjärtfrekvensen 145, vikten 73 kg (+2 kg sedan senaste besöket), RR 103/62 p. 80, sf (symfys-fundus) mått 23 cm. Och jag som tänkte att livmodern inte växt, men antagligen har den spurtat iväg de senaste 2 veckorna. Ligger alltså rejält över kurvorna men det är ju lilla A som trycker B uppåt, fast B är av normal storlek. Kisset tar jag och stixar på jobbet idag..
Angående vikten så är jag nu uppe i +9 kg. Det känns ganska mycket..och syns! Men det är inget jag stör eller koncentrerar mej på. Det ända jag funderar på gällande vikten är vilken jacka som passar då det blir riktigt kallt. Känns ju  lite slött att köpa en ny bara för nåra månader....

Här kommer en bild på tillväxtkurvan...

Magbilder + UL v 21 (20+3)

Nu på min lediga dag har jag lite utrymme för att blogga igen :) Och nästa vecka har jag semester så då ska jag bara njuta och sova. På tisdagen hade jag strukturultraljudet där man kollade om pojkens hjärta, hjärna osv. verkade normala. Och de var det! Det enda tråkiga vara att navelsträngen går från livmoderkakans kant. Det kan ju vara lite riskabelt om den börjar för nära kanten, dvs, vid hinnorna. Lilla döda A hade lite krympt, hon/han var nu typ bara 6,5 cm lång. Han/hon skulle inte försvinna helt utan kommer ut vid förlossningen tyckte läkaren. Jag ska på kontroll var 4e vecka nu till och börja med för att kolla tillväxten på pojken med tanke på navelsträngen samt döda A.  Men allt verkade bra med pojken, han rörde sej mycket och verkade frisk. Så det glädjs vi åt. Och han sparkar mycket oxå, känner av honom typ 5-7 gånger per dag nu:)
Idag ringde hon från min mödrarådgivning för att fråga hur jag mådde. Vi talade om det som hänt och om hur jag orkade. Hon tyckte inte det var så bra att jobba så mycket nu, så vi ändrade morgondagens kontroll tills min semester är över. Veckan efter semestern ska jag ringa henne och bestämma tid hos henne och då skulle jag till läkaren samtidigt tyckte hon, så att jag kunde få sjukledighet. Mitt HB är 108 nu, så jag känner mej lite andfådd och trött. Det ringer i öronen då jag är uppe och går....Här kommer magbilder från idag samt en ultraljudsbild på pojken. Även en bild med stödbältet jag fått låna.

mycket denhär veckan

Om ni undrar vad jag sysslat med denhär veckan då jag inte skrivit inlägg kan jag bara säga att jag har jobbat som en myra denhär veckan och nu har jag  bara ledigt en dag, dvs. imorgon. Och då ska jag fara på en 50-års fest. Efter jobbet idag var jag och köpte en klänning som passar för tillfället. Min kära syster  hade sett ut en som skulle passa med min mage utan att den är för mammig. Så det var lätt för mej- for bara och hämtade upp den idag. Nu till graviditeten: sammandragningarna har varit lugna denhär veckan, pojken rör sej mycket, speciellt på morgonnatten typ 4-5 tiden på morgonen, då är det rejäla kickar. Halsbrännan börjar vara värre nu, borde inskaffa lite medel för det. Annars är allt ganska bra, har försökt sova och vila så mycket som möjligt emellan arbetspassen. Och blodtrycket har jag mätt själv, bara en gång har jag fått högt värde på jobbet, annars har de varit låga och bra. Men jo, och så har jag fått ett stödbälte för symfysen. Ska visa bild då jag hinner. Nästa vecka har jag mera ledigt och då har jag även rutinultraljudet samt mödrarådgivning.  Idag v 20 (19+4)

v 20 (19+0)

Gravid v 20 (från allt för föräldrar)

Barnet
Barnet är från huvud till stjärt ungefär lika stort som en honungsmelon. Alla foster är ungefär lika stora fram till vecka 20, sedan ökar skillnaderna. Fostret får nu det vita fosterfettet som ska skydda huden mot fostervattnet.
Vikt 350: gram.

Mamma
Grattis, nu är halva tiden gången! Nu känner många att fostret rör sig i magen men det kan också dröja ytterligare. Livmodern växer och magen blir större. Ibland kan naveln puta ut. Det är inte farligt. Både den och magen åker tillbaka efter förlossningen. Storleken på magen varierar från kvinna till kvinna. Jämför inte med kompisen som är i samma vecka, det är så olika. Från och med nu växer magen däremot mer regelbundet eftersom barnet koncentrerar sig på att just växa. Måttet ökar med ungefär en centimeter i veckan. Nu behöver du också extra järn i kosten.

hemma igen

Borta bra men hemma bäst. Konferensen gick bra, det var mycket intressant men allt gående från hotellet till konferensen gjorde att jag haft rättså ont i symfysen. Och i slutet av dagen har nedre delen av magen varit öm och då har jag haft lite sammandragningar. Tur som är går allt över då jag vilar. Men nu till veckans och kanske hela graviditetens största händelse: jag känner rörelser!!!!!!!! :) Är så oootroligt lycklig. På måndagen kände jag nåt litet men var inte säker på vad det var. På tisdag kvällen däremot förstod jag var det var och då jag låg på sida fick jag 4 rejäla sparkar, antagligen låg jag lite tokigt enligt lilla honom. Nu har jag kännt honom varje dag! så spännande. Dethär gör att jag inte behöver lyssna på hjärtljuden, det var nu ett tag sen sist.

v. 19 (18+5) idag

163/112

Igår kväll var jag på jobb som sagt och det var verkligen lungt. Satt mest hela kvällen. Typ 20 tiden började jag känna pulsen i öronen så jag tänkte att det är bäst att ta blodtrycket. Sagt och gjort blev jag vettskrämd: 163/112! Fan oxå, vad ska dethär betyda? Visade trycket för kollegorna som beddade ner mej i en pateinetsäng, där låg jag typ 15 minuter och trycket blev bättre. Hmmm...är det jag som stressar (fast det inte känns så) så att jag får massa oönskade effekter, sammandragningar, hjärtklappning, högt blodtryck. osv. eller kanske min kropp helt enkelt inte vill vara gravid och protesterar, kanske det är därför det var så svårt att bli gravid.. Känner att de kommande 20 veckorna kommer att bli mycket lååånga....

v 19 (18+0)

Allt var bra på ultraljudet. Pojkens mått motsvarar v 18+5 och han rörde sej duktigt. Lilla A hade inte krympt än. Livmodermunnen var den samma som tidigare och mitt mående är ju bättre så läkaren tyckte att jag kan åka till uppsala imorn på konferansen. Och om 2 h ska jag på jobb. Roligt trots allt men visst ska jag ta det lungt, tänker inte riskera nåt.

näsblod

Nuförtiden blöder jag näsblod dagligen och slemhinnan i näsan är torr som saharas öken. Varje dag då maken ser blodiga näsdukar blir han vettskrämd, fast jag varje gång säger att det kommer från näsan...undrar när dethär går över? Tur som är är det inte smärtsamt eller så.

Imorgon går jag in i v 19! Härligt. Det var flera dagar sedan jag lyssnade på pojkens hjärtljud och jag var redan heelt beredd på att inte hitta dem längre. Värsta mardrömmen alltså. Men där var de, tickandet som gör mej så glad och lugn. Han är vid liv:) Imorgon ska  jag på ultraljud kl. 11  eftersom min sjukledighet slutar. Hoppas verkligen att allt ser bra ut ännu med honom. För jag tycker att det räcker med ledsamheter för denhär graviditeten.

Än har jag inte kännt av några rörelser. Inga sparkar, fladdrande eller mystiska bubblor som skulle kunna vara rörelser. Suck, när ska de komma?

välkommen

En ny följare!!! Välkommen Hönsamaja..

jobbig natt

Vilken jobbig natt. Vaknade kl. 03 och kunde inte somna om tills 07. Sen sov jag till 10:30 men är fortfarande som en överkokt grönsak. Åtminstone skönt att inte behöva gå på jobb. Måste även tillägga att den antagliga orsaken till sömnlösheten är vårat boende. Vi köpte bostadsrätten 2006 på 93 kvadrat, och har trivts helt bra förutom att våra närmaste grannar är alkoholister (bråk, våld och fester hör till deras liv och vi har otaliga gånger ringt alarmcentralen då gubben försökt ha ihjäl kvinnan, ja så har det låtit iallafall) och på övrevåningen har en kille på typ 38 år nu flyttat in. Han är drogberoende och ställer till med den ena scenen efter den andra här. Och hans vänner, OMG, totalt antisociala, smutsiga, tandlösa och agressiva. Drogkillen/skinheadset har även ett stort hakkors på balkongen. Måste säga att vi inte känner oss helt säkra här längre...Förutom de här typerna är läget mycket lungt och här finns mest äldre människor och familjer.........men så efter denhär natten har  jag mensvärk och ryggvärk igen. Jag veeeet att det kan höra till men jag blir ju nuförtiden nervös för minsta lilla. Vad ska jag nu tro? tänk om de vill komma ut nu? usch, idag är jag rädd.. Fan ta grannarna för att vi måste oroas oss för dem oxå. Känns bra iallafall för att jag har en läkarkontroll nästa måndag.

v 18 (17+0)

Nu vågar jag skriva vecka igen. Läget är lugnare än på länge. Knappt alls sammandragningar längre men lite svag är jag nog, typ blir yr och illamående om jag gör nåt fysiskt. Därför är det mest soffan som gäller. Jag har lyssnat med dopplern och B är vid liv. Jag misstänker varje dag det värsta- att B plötsligt har dött han oxå. Då lyssnar jag och blir lugn av at höra hjärtljuden. En vecka kvar på sjukledigheten, sedan på nästa måndag ska jag på kontroll igen. Och om allt är bra ska jag på jobb igen. Idag ringde min boss till mej, hon ville bara veta hur jag mådde och hoppades att allt var bättre nu. Alla på jobbet skickade många kramar- de tänker på oss. Hon hade gråten i halsgropen då hon sade det. Vad gulliga de är. Om jag ska tillbaka på jobb nästa vecka ja då ska jag till Uppsala på en konferans i 3 dagar + 1 dags resa dit och 1 dag tillbaka. Bossen undrade om jag verkligen skulle fara. Det vill jag ju men vet inte ännu hur det blir. Det är ju alltid lite tungt att resa, beror vel på vad läkaren säger.

Jag är så glad för Elle som har plussat nån dag sen. Tänk vilken lycka att bli gravid efter alla försök, jag är så känslosam att jag gråter då jag tänker på det. Och att det hänt oss oxå. Jag kan bara inte fatta det. Är såå tacksam  för det lilla liv i min mage även om det bara är en. Jag trodde aldrig denhär dagen skulle komma då jag skriver gravid vecka 18. Känns som en dröm, som en lottovinst.  

Tack för era fina kommentarer. De värmer...
I måndags var den hemskaste dagen på mycket mycket länge, det kändes som våran värld rasade samman.  Allt hopp och glädje vi kännt över de två liven i min mage kändes som bortblåst.. Vad hade vi egentligen inbillat oss? att vi skulle få barn efter alla dessa år?  Nähä, var inte dumma nu. Varför måsta ena tvillingen dö efter 16 v i min mage? Det hoppfulla i det hela var att B fortfarnde var vid liv. Sammandragningarna fortsatte dock hela måndagen och tisdagen och vi trodde att loppet var kört, snart skulle de komma ut.  På onsdag kanske de blev liiite bättre. På tisdag ringde de från universitetskliniken och ville att vi skulle komma in på onsdag kl. 10. Så, dit for vi efter en sömnlös natt igen. Ultraljudet visade att A  hade dött för typ 1-1,5 vecka sedan. Varför visste man ju inte. Jag frågade om det kunde ha med att C hade dött och att B varit dess enäggstvilling. Det var mycket möjligt tyckte läkaren. Livmodermunnen hade varken mjuknat eller förkortats, så läkaren trodde inte att de skulle komma ut. Hon trodde att A skulle skrumpna ihop och att B skulle fortsätta växa normalt. Men risken är nu högre för missfall på B oxå- trots allt. Läkarens teori vara att då A dött började jag få som en liten inflammation i livmodern, som man kan få då ena fostret dör. Därför har jag haft sammandragningar och mått dåligt men ändå inte blött. Det skulle gå över tyckte hon. Vi skulle komma dit igen om 2 veckor för ultraljud när sjukledigheten var slut.

Nu är vi så tacksamma för att B mår bra. Det är en pojke. Nu kallar vi honom med det namn som han antagligen kommer att få då han föds. Vi försöker koncentrera oss på honom så mycket som möjligt och glömma allt annat. Men det sticker i mitt hjärta då jag tänker på den döda A inne i mej. Det var ju inte såhär det skulle gå.