Vad är nu detta?????????!!!!!!!!!!!!!!

Vaknade tidigt för jag kunde inte sova längre, skulle ju ringa kliniken angående det negativa testet. Jag bestämde att använda clearblue (för de frågar alltid vilket test man använt) testet  före jag ringer. Först kissar jag i en bunken och låter stickan vara nere rättså länge och testet visar "gravid", jag blir så chockad att jag bara skakar. Det är något som inte stämmer så jag tog ett test till och klämde ut de sista dropparna på det testet OCH till det tidiga testet (det lilla) som ska reagera på mycket låga hormonhalter och de visar negativt. Vad är nu detta????!!! Jag fattar inget... men detta är mina olika teorier:

1. det första testet är trasigt på nåt sätt

2. hormonhalter från pregnylsprutan finns kvar som reagerar positivt då urinen var koncentrerad efter natten

3. testet är tillförlitligt till 99% men kanske jag tillhör den 1% där testet visar fel

Jag har blödning, men inget ont ännu. Känner absolut inget i brösten längre. Fan oxå vad jobbigt, vad ska man nu tro? Nu börjar jag ju lite lite lite hoppas och så är det en djup svacka när nestet definitivt är negativt igen. Ringde kliniken och berättade storyn, de var förundrade över hur testerna kunde visa såhär. Imorgon skulle jag ta ett nytt test och sedan om negativt, diskutera med läkaren om fortsättningen. Diskuterade med barnmorkan ganska länge och hon sade att gynken hade skrivit i journalen att hon rekommenderade op redan efter denna behandling. Vårdköerna är ju långa så man får se när det isåfall blir av.

Nu ska jag försöka leka normal på jobbet, ta ett nytt test imorn och informerar er genast om hur det gått.

Ruvardag 13

Ruvardag är ingen ruvardag längre för graviditetstestet är fortfarande negativt och därmed finns det inget i min livmoder att ruva på. Nu inväntar vi mensen och måndag morgon då jag kan ringa kliniken och diskutera vad som härnäst följer. Föräldrarna som med spänning väntat på resultatet har blivit underrättade om ett minus till. Alla är ledsna och förtvivlade.

Ruvardag 12

jaha ja, nu borde det nog ha visat positivt på det tidiga graviditetstestet.. men det gjorde det inte. Det var så negativt så negativt, inte ens en liten antydan till ett extra streck nånstans. Men det var ju det som jag hade anat hela tiden, att det inte kommer att lyckas denna gång heller. Hur kan man bara känna på sej sånt! jag visste det. Fan oxå, vad jag känner mej misslyckad som både kvinna och fru. Jag årkar ju inte längre...Jag har ont i huvudet, känner mej så trött så trött. Inga tårar, bara en stilla besvikelse som tar så ont i hjärtat.

 Den riktiga mensen med ont ont har inte kommit igång än,  därför kommer jag att testa imorn med clearblue, även om det inte tjänar så mycket till. Men bara för att kunna säga att jag testat med det test de rekommenderar. På måndag ringer jag dit till kliniken och pratar med gynken, vad ska vi göra nu? ska vi försöka en ivf till och bara hoppas att felet inte ligger i min vänstar äggstock ( som är svullen och vätskefylld)  Bör den opereras? (de sa läkaren) men när?nu eller om ett år? eller ska man köra på och isåfall, ska det bli en lång el. kort ivf behndling? ja, nu årkar jag inte tänka alls, vill bara gå och sova. Ikväll ska vi ha myskväll med bastu och äta gott, då ska vi diskutera vårat liv som aldrig vill börja på allvar. Det är så det känns, ett liv som går förbi.  Själva har vi stannat upp och bara väntar och väntar på att livet en dag ska börja med familj och barn. Ett vanligt liv, som kanske aldrig kommer.

Ruvardag 11

Lite status update ska jag iallafall köra med trots att jag är deppig och trött.

bröst: värk i höger bröst idag, men nu känner jag inget mera
magen: inget stick, nada
mensvärk: nej
huvudvärk: nej
svullen: ja fortfarande, knappt får jag på mej jeansen, och då jag får det måste jag hålla andan då jag sitter...huh. Tack o lov för mjukisar.
trött: ja, sov typ 3 h efter jobbet idag
blödning: ja!! lite ljusrosa har det fortfarande kommit. Ingen ordenligt mens men en oroväckande liten strimma av ljust blod varje gång då jag går på toa.   Därav denna deppighet..

snälla låt det inte bli negativt...

Det är blandade känslor med att närma sej TD. På ett sätt vill man leva i ovisshet, på hoppet, att man kanske är gravid men sen igen håller man på att dö av spänning och oro av att inte få veta. Just idag känner jag mest för det första alternativet, att leva lite till i ovisshet eftersom jag känner att det kanske är kört redan. Jag vill inte se ett negativt svar på stickan!!! Har vi inte fått kämpa nog nu?!  kunde det inte få vara vår tur?? suck, jag blir så ledsen.

Om ett par veckor har vi varit gifta 7 år och vi har fortfarande inget barn. Folk runtomkring oss har slutat fråga, de antar vel att allt inte står rätt till. Jag vet inte vilket som är hämskast, att inte bli frågad eller att bli det. Nä, det är nog att bli frågad. Nu kan man bara lida i tysthet och skämmas. För det gör jag fast jag vet att det inte är mitt fel. Eller egentligen är det ju mitt fel, annars hade vi vel barn om det inte vore för min förbannade endometrios. Den har förstört mitt/vårat liv.

Ruvardag 10

status update dag 10:

mage: känner knappt nåt, ibland något litet stick i livmodern
mensvärk: inte ännu idag, men har haft lite till och från
blödning: en liten ljusrosa fläck i trosan (dock efter samlag... hmmm, bode man undvika. hur gör ni?????)?!
bröst: svullnaden och smärtan nästan helt försvunnit, bröstvårtorna känsliga o lite lite ömma
huvud: ingen huvudvärk
kroppen: lite svullen i hela kroppen men kan även bero på alla kakor ja mådat i mej på sistone
illamående: nej
trötthet: nej, sov gott i natt
Gravtest. 10mlU/ml : negativt

Ruvardag 9

Godmorgon! Jag vaknar av en klump i magen som vrider sej runt i magen. Urk. Nej då, inget illamående alls men stressen. Så fort jag slår upp ögonen kommer jag ihåg att det är ruvardag 9. Kommer det att hända något nytt på magfronten idag? Suck, ältar och ältar tills jag tillslut stiger upp för ätt älta lite till och läsa alla ivf bloggar om hur ni mår. Jag tänker ju massor på vad ni skriver, vad ni känner och vad som kommer att hända idag. Denna spiral av IVF kommer man inte ifrån.

Har sovmorgon idag och ska på jobb först på eftermiddagen. Skönt! men samtidigt inte så skönt för jag vet vad som väntar, nya studerande som kommer för att praktisera och det gäller att prata, förklara, motivera, lära, öva, diskutera, hjälpa, förklara, förklara och förklara. Ja, man har skum i munnen av att prata så mycket. Men visst där det roligt oxå ibland, men inte nu då jag har så mycket annat på gång i mitt liv. Kan liksom inte riktigt koncentrera mej på nåt annat än mej, mej och mej. Allt kretsar kring mej och mina känslor, aningar, känningar och humör. Analysera har man blivit ganska bra på de senaste åren. Har jag inte mera ont i brösten idag? kluma, tumma, trycka. njaee..Men jag känner stick i livmodern? eller inbillar jag mej bara. jo lite nog, tror jag. Jag har ju ont i huvudet idag, är det bra eller dåligt? bra vill jag tro. Men kanske ändå inte. Suck, livet är ett enda analyserande. Men kära läsare, en sak som jag vet många är rädda för är blödningen. Den är jag inte skraj för ännu. Men rädslan kommer och konstant kontrollerande börjar vid testdatum eller nån dag efter när mensen borde infinna sej. Men jag har aldrig börjat blöda för tidigt så det har jag inte lärt mej att vara nervös för.

Idag har jag tagit mitt tidiga graviditetstest som ska reagera på bara 10 hgc i urinen. Jag kissar i en burk och väntar en stund, negativt. Men det är ju så tidigt så jag blir inte ledsen direkt. Mycket kan ändå hända. Bröstsvullnaden har släppt mer och mer, men förra gången hade jag bröstkänningar rättså snabbt men den riktigt påtagliga ömheten infann sej först vid testdatum. Så kanske ändå att de lilla bröstkänningar som nu finns kvar håller i sej och aldrig försvinner. Hoppas hoppas. Stick i limodern, typ i mitten och lite under naveln har jag oxå, och lite mensvärk då och då. Före jag somnade igår kväll surfade jag runt på ivf bloggar där man blivit gravid och det är intressant nattläsning ska ni tro. Känner jag likadant? njaa. kanske. Hoppas för det gick ju vägen för dem. Nu ska jag ta och beställa lite till av de där grav.testerna på nätet så att jag får dem tills på fredag. Jag vill ju kunna testa i helgen igen.

Ruvaredag 8

Jobb jobb jobb, usch, skulle hellre ligga hemma i soffan. Är trött o slut och årkar varken handla eller städa. Tur att mannen tar hand om det:) Vad gäller ruvningen så har jag fortfarande lite mensvärk nu som då. Ett kraftigt stick i livmodern kännde jag oxå idag. Vet inte om det är bra eller dåligt. Brösten har ju varit super sjuka sedan pregnylen men igår kväll kunde jag notera att det har aningen lättat. Visst, de är fortfarande sjuka men dock märkbart mindre. Föutom detta känner jag inget speciellt ..än. Fortsätter med vaggisarna morgon o kväll och hoppas, hoppas hoppas...

varför inte vi?

Världens äldsta mamma är från Rumänien och fick ett barn då hon var 66 år gammal! Idag är flickan redan 6 år. Så nu alla medsystrar, om en så gammal dam lyckas bli gravid genom dessa behandlinagar, ja, då tamme tusan ska det vel lyckas för oss oxå!!!!

Åh nej!

Åh nej! Har surfat runt på nätet o bloggar och har just kommit på att jag har stickit pregnylen fel!!!!!!! Jag dööör. Min ordination var 10000IE pregnyl den 9.2.2011 och man skulle blanda 2 ampuller med torrmedel men bara använda 1 ampull av vätskan. Vad jag min nöt gjorde var att jag stack 2 gånger, varsin gång 5000IE skillt för sej (1 ampull torrmedel blandat med vätskan ). Så skulle man ju inte göra! och det kommer jag på först nu. Faan.  Någon som vet om detta kan vara förklaringen till varför jag fick så få ägg?? De såg 10 ägg på ultrat men fick ut bara 3, och läkaren sa själv att de var mycket förvånade av resultatet. Kan det nu vara jag själv som saboterat min behandling???

Ruvaredag 6

Har jobbat hela helgen och känner mej nu helt utpumpad. Det tär så på att ha 3- skiftesjobb. Har under de senaste dagarna haft en känsla av att det inte kommer att bli något dehär gången heller... Eller är det bara en copingmetod man kör med för att bli lite mindre besviken om mensen kommer?? eller är det bara att man inte vågar hoppas? ja, jag vet inte. Har haft endel mensvärk och är lite orolig för det. Förutom mensvärken så har jag inte kännt något alls. nada. Usch alltså,  jag önskar ju så att det äntligen skulle få bli vår tur nu...

Kalkyler

Ikväll satte jag mej ner för att ta itu med tråkiga men nödvändiga papper. Jag har nu överskridit läkemedelsgränsen för detta år på 675 e och får härefter all medicinering på recept gratis. Jippii... Varje gång jag ser en läkare ska jag muta till mej recept på både det ena och det andra som kan tänkas vara bra att ha, typ panadol.

Den tråkiga delen är att vi redan detta år har spenderat sammanlagt 2867,31 e i IVF behandlingar. Detta är ingen summa i världen för ett barn, OM man får ett barn ja...men nog kommer ekonomin emot vid något skede vare sej man vill eller ej. Men ännu finns hopp om att detta blir de enda utgifterna för iår :)

Ruvare dag 3

Igår kände jag lite stick i livmodern och tänkte /hoppades att det var ett fint litet embryo som fäste sej :) :) (eller varför inte två embryon:)  Så kände jag iallafall förra gången då jag blev gravid, ett litet stick bara någon dag efter fet. Och dessutom blev jag plötsligt vrålhungrig om morgnarna, och jag som annars är illamående om jag äter nåt direkt då jag vaknar. Men hungerskänslan har ännu inte infunnit sej. Ömmande bröst hade jag oxå rätt snabbt, redan före testdag, men nu har jag det ju ändå av alla hormoner jag pumpat i mej före embryoöverföringen. Så det kan jag inte gå efter denhär gången. Så, tålamod, tålamod är vad som krävs.

Jag har dock köpt hem graviditetstest som är extra känsliga (från nätet) , som reagerar på bara 10 mIU/ml hCG, vilket gör att jag kan testa redan flera dagar före TD. Hihi... planerar att testa sista helgen i månaden, typ den 26-27 om nu inget tragiskt inträffar före det. Och sen har jag Clearblue digital (25mlU/ml) för den riktiga testdagen som även visar graviditetslängden....

Ruvare dag 1

Nu kan jag då kalla mej ruvare, dvs. befinner mej i ett ovisst tillstånd mellan ET och testdag. Natten har varit hämsk, skulle aldrig i går sagt att jag inte känner av hyperstimuleringen. Jag hade ont och sov jättedåligt, låg i en dvala mellan sömn och vaket tillstånd och tänkte på min vänster äggstock som är helt onödig och vållar bara problem. Läkaren sa att det finns en möjlighet att vätskan därinne läcker ut i livmodern och gör att embryona inte vill/kan fästa sej.  Isåfall, om det misslyckas denna gång, är det vel ingen ide att försöka på nytt utan sätta sej i kö för operation istället?  Läste i en forskning att op skulle rejält förhöja chanserna att bli gravid... men jag önskar att ett mirakel ska ske före det.

ET x2

Kom just hem från embryoöverföringen. Äggena hade ju varit hela helgen i laboratoriet och imorse så var 2 av embryona av god kvalite och ett lite sämre. Gynekologen ville sätta in de 2 bästa åt mej nu och lämna den andra medfarna stackaren att odlas lite till för att avgöra om den ska in i frysen eller bara kasseras. Senare idag kunde jag ringa och fråga hur det gått. Men den goda nyheten är att för första gången kändes inte överföringen mera än ett litet stick!!!! jag är överlycklig! :) Jag tror/hoppas att det för god tur med sej för i augusti då jag blev gravid var den överföringen relativt lätt jämfört med alla andra. Men dock hade vänster äggstock samlat på sej ännu mera vätska och var överstimulerad. Måste säga att jag inte riktigt känner av det men läkare gav mej ändå 3 dagar sjukledigt till. Nu återstår bara att vänta och se..

3/4

Imorse kl.8:10 ringde labsköterskan från kliniken för att informera om hur många av de 4 äggen som blivit befruktade. Resultatet var 3. Av vilken kvalite de är kan ses på måndag och enligt det bestäms hur många som då sätts in. Är någon av grad 4, så slängs de bort. Så nu hoppas jag att det är 1:or och 2:or som där finns. Jag har resonerat lite kring detta: är bara en av grad 1 så överförs säkert bara den. Och resterade två av lägre grad 2 eller 3, sätts  tillsammans in i frysen. Om alla är grad 1 (vilket knappast är fallet) sker på samma sätt. Men om alla är av lägre grad, 2:or eller 3:or så överförs säkert två samtidigt. Men nu är det bara att vänta och se tills på måndag. Ikväll ska jag påbörja lugesteronet, 2 vaggar i kväll och därefter alltid 1 morgon och 2 på kvällen.

hemkommen efter äggplockningen

Ja, idag var det då äggplock. nervöst. Vi for in i god tid på morgonen och jag fick byta om, gå och kissa och sedan var det dax för kanyl i handen och mediciner som gjorde att jag tappade tidsuppfattningen och kände mej aningen sövd. På smärtan varkade den inte ha haft mycket effekt. Mannen satt vid sidan av britsen och höll mej i handen. Det tog alldeles sjukt ont igen som jag hade förväntat mej, varken såg eller hörde något under hela ingreppet och vet inte hur länge det höll på. Det enda jag uppfattade några gånger var "kom ihåg att andas".

Och det mest spännande, vad var då reultatet? besvikelse, besvikelse och åter besvikelse. Sammanlagt fick de ut bara 4 ägg. Det är inte vad jag hade tänkt mej. Nu får man hålla tummarna för att det åtminstone blir EN överföring på måndag. Visst, det kunde vara värre, men nu känns det bara som en besvikelse. Det betyder ju på att vi måste snart gå igenom en till IVF, och hur ska vi nu klara av detta ekonomiskt? (måste vel byta till offentliga sjukvården med köer) eller hur ska jag klara av detta överhuvudtaget? känner mej inget annat än besviken, mörbultad både inuti och utanpå. Har just sovit som en stock i 4 timmar men är ännu lite disig i huvet. Bästa att hoppa under täcket och gråta igen.  

sista sprutan är stucken...

Igår kväll stack jag den sista sprutan (för denhär gången och hoppeligen förevigt..), dvs. pregnyl 10000IE sc. och imorgon blir det äggplock kl. 8:45. Måste komma ihåg att vara fastande från midnatt och på morgonen ska jag ta en panacod typ 1 h före vi ska in. Imorse vaknade jag av ont i ryggen, känner att höger äggstock trycker på bakåt. Vänster sida är relativt tyst, har konstigt nog inte gjort något väsen av sej än.

Jag sov jätte dåligt inatt, tänkte på äggplocken som är så fruktansvärt smärtsam. Herregud, hur ska jag klara det?  Jag som lovade mej själv att detta var sista gången, och här är vi nu igen.  Sade åt barnmorskan att jag vill ha mycket smärtstillande och lugnande, annars är det risk för att jag inte klarar att vara stilla, ofrivilligt alltså. Och jag vill ju inte för världen röra på mej i misstag då läkaren sticker äggen. Man kunde ju så lätt sticka fel. Men jag kom inte på att fråga hur det ska gå med vänster sida som är vätskefylld?! Om läkaren punkterar vätskeblåsan (fanns 3 st sa hon), kanske hon misstar sej och tror det är ett ägg,  vad händer då?  Jag skulle få antibiotika iv i samband med ingreppet, men tänk om det ändå blir en infektion? Nej fy, jag blir tokig av att tänka på alla risker hit och dit...nu ska jag ta mej i kragen och jobba lite här istället...

sactosalpinx!!?

Halvsövd av trötthet tog jag mej till kliniken imorse för att kolla läget med äggstimuleringen. Vad gäller det saken så var vel läget helt hyfsat. 10 ägg kunde nu urskiljas men en var redan så stor att den blir övermogen tills plockningen. Men några kommer vi att få iallafall, av vilken kvalitet är ju alltid en annan sak. Men, vad jag nu oroar mej för är att läkaren upptäckte sactosalpinx (säcktuba?) på vänster äggledare. Den var svullen, vätskefylld och av mycket konstig form och barnmorskan sade att om jag nu inte blir gravid så måste man överväga en operation! Vilken hämsk överraskning! Vänster äggstock + ledare har redan blivit opererade en gång (2004) o det var minsann ingen trevlig upplevelse... men som sköterskan sa, måste vi ta en sak i taget och inte oroa oss för det nu...lättare sagt än gjort trots allt! Var positiv och pigg på mottagningen men då jag kom ut ur dörren började jag gråta och slänge mej snabbt in i bilen och körde via apoteket hem. Stupade i sängen gråtande men dock i armarna på min älskade man som tröstade mej tills jag somnade...

Nu då jag vaknat vill jag inte bara lägga mej på sofflocket och dåsa utan far nu och köper nya mörkläggande rullgardiner till vårt sovrum samt nya tapeter till gästrummet (har varit under planering nåra veckor redan)... Måste få göra nåt konkret nu.

Ikväll ska jag sticka mera orgalutran samt puregon. Och på fredag blir det ÄP och måndag  ET.

testing testing

Nu måste jag testa med att sätta in en bild på bloggen, och vad passar bättre än att visa orgalutranet jag började sticka idag. Har ju aldrig tidigare använt just orgalutran så jag var lite nervös. Sticket kändes knappt för det var subkutant man skulle sticka, men stickstället i sej blev svullet, rött, ömt och kliade. Blev lite orolig först men det gick rättså snabbt över, typ på 30 minuter.

Kan knappt vänta tills på måndag då jag ska på ultraljud och kolla läget. Fick en lite taskig tid kl. 8:45 på morgonen, och jag som slutar jobba 7:15. Det betyder att jag måste försöka hålla mej vaken rättså länge, hoppas jag inte somnar i väntrummet..nejdå, knappast. Är ju så orolig att vi ska få så några ägg med denhär korta behandlingen.

Nu känner jag mej verkligen pressad denhär gången. Hur länge ska man årka hålla på? kanske man vill sluta efter 2 ivf om det inte funkar? eller tänk om min man plötsligt inte årkar längre? kommer vi att leva helt utan barn? Tankarna snurrar ofta och jag känner ångest, jobbigare än det nåågonsin tidigare varit. Nu har jag börjat förstå att det kanske inte kommer att lyckas denna ivf heller.

deppigt..

Har haft lite ont i båda äggstockarna efter att jag tagit Elonva, men inga andra fysiska symptom än så länge. Imorn bli det start med orgalutran. Har kännt mej deppig de senaste dagarna och har gråtit flera gånger. Är så trött, årkar absolut inte göra nåt vettigt, bara hänger på nätet...Idag, ska jag dock på jobb, undrar hur jag ska årka hålla masken, eller kanske det ändå är skönt att få tänka lite på annat istället. Vi får se...