1 år idag!!

Gott nytt år alla! Vad är bättre än att börja det nya året med en uppdatering?! Det är idag, för ett helt år sedan, som våran så otroligt önskade lilla kille föddes! Det var givetvis en mycket mycket speciell dag för oss. Efter en lång väntan, jobbig graviditet och en dramatisk födelse kom han till oss en mycket snöig och mörk januari morgon. Det kan ni läsa om här.

Det är så mycket som hänt sedan den dagen han kom till oss. Först var vi på sjukhuset nästan 3 veckor och kämpade med matningen och gulsoten, sedan höll det höga bilirubinvärdet i sej under 2 månader och vi sprang på otaliga kontroller. Därefter misstänkte de på rådgivningen att hans rikliga uppkastningar påminner om en missbildning mellan magsäck och tolvfingertarm, men efter undersökningar visade det sej att allt var normalt. För att dramatiken inte skulle sluta alltför snabbt tyckte de vid 3,5 månaders ålder att han inte tog ögonkontakt tillräckligt. Detta skulle ju givetvis undersökas och följas upp men även där hade de fel. För då han fick växa till sej en månad var allt helt normalt vid 4 månaders ålder. Efter allt detta hade vi i maj hans dop och den dagen var helt underbar. Det var nog en milstolpe vi längtat efter: att få dela glädjen tillsammans med familj och vänner. Vi kunde nu andas ut och njuta av att vara en familj utan att vara nervösa inför nästa kontroll för det dena eller det andra. Sommaren var underbar, vi var ute på landet och njöt av livet tillsammans. På hösten flyttade vi till ett nytt hem som vi hade renoverat. Hans första jul och nyår var givetvis mycket speciella. Han fick massor av julklappar men tyckte ändå bättre om presentsnöret på paketet än om innehållet :) På juldagen passade han på att ta sina första steg- sådär passligt inför hela familjen:) Nyårskvällen sov han lungt i egen säng utan att vakna upp av alla raketer som smällde utanför huset. Igår hade vi vänner och familj här för att fira hans första födelsedag. Han är allt en liten lustigkurre för då vi/han skulle blåsa ut ljusen sparkade han till så att det blev ett hål i tårtan! men god var den för det:) Men det är först idag som han fyller på riktigt! En social, glad, humoristisk och otroligt kelig och kärleksfull liten kille. Det har varit ett helt otroligt år för oss. Lycka och kärlek i mängder :)

Jag önskar alla kämpare samma lycka inför det nya året 2013!!

november uppdatering

Förra inlägget har inte direkt någon passande rubrik längre... så därför tänkte jag ta och plita ner några rader igen. November är här med regn och rusk och lilla E har hunnit bli 10 månader gammal. Det är nog konstigt att tiden går så snabbt för det känns inte som om det var så värst länge sedan han föddes:). I vårat nya hem (som nääästan är färdigt renoverat nu) är det full rulle. Lilla E har börjat krypa (korrigerad ålder 8 månader) men han är inte så värst skicklig på tekniken än, så ofta faller han pladask på magen och blir jätte frustrerad och gnällig. Vem skulle inte bli det när man vill så mycket men inte klarar av det perfekt än?! Till våran glädje så har han även börjat klappa i händerna, vinka och förstår vissa meningar som "var är lampan"? Han är en glad och rolig liten kille. Men såå värst liten är han inte längre då han väger 11 kg och är 77cm lång! Vart tog min prematur vägen? :) Något mindre roligt är dock nätterna. Eller han har ju sovit bra, speciellt från 0-6 månader men sedan i somras har han sovit sämre, inte dåligt men sämre.  Antar att det är ett allmänt fenomen i den åldern då det är så mycket nytt som händer i utvecklingen. Men nu (peppar peppar) känns det som om det har vänt igen.

Jag är fortfarande hemma med honom och har tänkt vara det något år till. Njuter verkligen av att vara hemmamamma. Det är absolut det bästa "jobbet" jag någonsin haft:) Trots att allt låter så "tjohejsan" så har jag minsann inte glömt bort hur det var att leva som barnlös. Och det går inte en dag utan att jag är så tacksam att få vara mamma.

Nu hoppas vi på att regniga november går snabbt så att det blir jul snart. För vad är mysigare än att få tända adventsljus, lyssna på julmusik och sippra på glögg!  läääängtar. Och jo, jag brukar nog inviga julen först i december i motsats till vad butikerna försöker tuta i en..

Ha det gött!

Hejsan i sommarvärmen!

Hejsan i sommarvärmen! Jooo, det var ju ett tag sen. Jag började skriva en ny blogg om livet med lilla E, men av någon anledning så blev det till inget. Det är konstigt men det var inte alls roligt att skriva, var inte motiverad och hade ingen tid heller för den delen. Kände bara press på mej att skriva något, helst något intressant och roligt så att nån orkar läsa. Och så känndes det lite för privat på nåt sätt..  Så Nej, den lades ner.

Tänke att jag kan skriva nån gång sådär på denhär bloggen. Ja, alltså, inte som förut utan typ nåra gånger i året och uppdatera vad som händer i vårat liv. Och den dagen vi tänker på syskonförsök så ska jag skriva här. Men som jag redan sade på den andra bloggen så är inte det aktuellt, och kommer kanske aldrig att bli det heller för jag är mer än nöjd med mitt liv. Våran efterlängtade och underbara pojke är nu lite över 6 månader och vi njuter av livet tillsammans. Jag är nöjd med livet precis som det är. Och dessutom händer det lite nytt i vårat liv oxå, förutom att lilla E växer så det knakar förstås..vi har äntligen slagit till och köpt en annan lägenhet som vi börjat renovera. Jobbig men ack så trevligt. Så förutom att läsa ivf bloggar så har jag fullt opp med att läsa inredningsbloggar!

Hoppas ni har det skönt i sommarvärmen!

så roligt!

Nu är lilla E nästan 3 månader gammal och på nya bloggen skriver jag om dittan och dattan gällande våran vardag. Det är så roligt att nya läsare forfarande droppar in :)

Ny blogg igång!

Jaha, då har de som ville följa med till nya bloggen fått inbjudan. Det är här på blogger och man måste logga in med sitt googlekonto först. Så då behövs inget lösenord för er. Välkomna!!!! Och är det flera som vill läsa lämna då en kommentar med din adress så bjuder jag in dej!
Vi ses där!

Ny blogg

Jaha då har jag äntligen fått början på en ny blogg :) Icke anonym alltså! Den kommer att vara lösordsskyddad. Sååå, nu undrar jag om det finns någon som är intresserad att läsa på fortsättningen av denhär bloggen??? Anyone? isåfall lämna ett meddelande här med din mailadress (jag publicerar inte dehär kommentarerna) så skickar jag adresen och lösenordet. Bloggen är "klar" om nåra dagar. Beror på hur mycket lilla E låter mej skriva....

vagnlös!

Jaha, efter vinterns hårda köldgrader skulle man äntligen kunna gå ut med vagnen en sväng. OM den inte vore sönder alltså! Tänka er att en vagn som vi använt typ 5 ggr redan är kaputt, det är fel med alla hjulen, chassin sitter löst och mekanismen som håller fast chassin är böjd. Dessutom är hjulen helt slitna och har gropas av stenar (plasthjul). Detta var absolut sämsta köpet någonsin. Bild på varningsvagnen hittas här.Och det intressanta är att butiken som vi köpte den ifrån har lagts ner. Min pappa var urförbannad och fick tag på adressen till deras lager för näthandel, så där har vi varit och klagat idag. Tjejen där var finlandssvensk tack och lov. För när det kommer till kitan vill man ha service på svenska. Sååå, vagnen lämnades där och vi sa att en helt ny "underdel" eller vad det nu heter vill vi ha eller så kan vi ta en annan... De skulle ringa på torsdag och meddela vagnens öde. Nu är vi då vagnlösa och sitter inne i fina solvädret för lilla E är så tung att jag inte riktigt orkar bära honom så mycket i babyskyddet längre. Trist!

blogg-hjälp sökes

Ännu en gång måste jag be om hjälp med min blogg.... och jo, jag lovar, jag har försökt att tom. stå på huvudet men det går bara inte... Så hjälp! Finns det någon vänlig själ som vill berätta HUR man sätter in sånadära fina flikar i sin blogg där man bara klickar på en rubrik, typ" förlossningen" och vips kommer en annan sida fram med innehållet? Försöker nämligen knåpa ihop fortsättningsbloggen....

snyggt jobbat

Alltså hur dum får man vara?! Första läkarbesöket från barnrådgivningens sida och det glömmer jag bort! Verkligen snyggt gjort:(  Nästa lediga tid är först 13.3..... Tur att vi mår jättebra men ändå... pinsamt.

Nej fy alltså vad knepigt det är att skapa en blogg på wordpress. Fattar noll. Klickat runt hur länge som helst, blir aldrig bra. Nej, då stryker vi det. Nytt försök på annat ställe..

helgen

Det blev ingen sjukhusvistelse denhär helgen:) tack och lov. Bilirubinet var 297 igår, dvs snäppet bättre. Om en vecka ska det bli ny kontroll.
 Ikväll blir det bastu. Lilla E ska få bada! (inte i bastun då, det blir för varmt men får vara med iallafall) Skön helg på er alla! och ett heja till Ruht som väntar ivrigt på att bullen ska komma nu!

Beslut om bloggen

Äntligen har jag bestämt mej. Tjohoo!! Det blir en icke anonym blogg men lösenordsskyddad! Hur jag ska hitta tid till att fixa upp en snygg blogg för er läsare vet jag inte. För som sagt blir det rännande till sjukhuset för blodprov lite till som tätt. Får vel fixa lite vatrefter men tills dess skriver jag här utan nåra bilder. Dessutom är den stora frågan: hur gör man en lösenordssyddad blogg då? Har inte kollat upp det än..

skit oxå för högt bilirubin

Ja alltså vi var på blodprov för gulheten och det hade stigit massor! skit alltså. Igår var vi 3 h på sjukhuset och lämnade all världens blodprover. Det var så hemskt för de skulle ta blodet från armvecket och lab-kärringen hade stasen på hans arm sååå länge att den var heelt blå och iskall. Hon bara förklarade att "joo, armen blir lite blå men det blir ofta det på nyfödda". Och inte tog hon bort den genast heller utan bara pillade med sina rör. Nu efterår är jag helt förbannad och hoppas att vi aldrig inte ser henne nåmer. Fan alltså, han skrek som aldrig förr under dessa levnadsdagar fast man tagit prover multum med gånger. Läkaren ringde idag och berättade att alla prover var bra (de prover de tagit för genetiska blodsjukdomar som kan höja gulheten), men att bilirubinet var 299, gränsen för behandling är alltså 300. Imorn ska vi dit på nytt och läkaren tyckte vi skulle förbereda oss på att vara helgen på sjukhus. Nä, det vill jag verkligen inte :( Nu sover han invid fönstret igen ihopp om att det hjälper lite och håller sej UNDER 300!

Och dessutom vill jag bara tillägga att jag tydligen inte kan räkna eftersom jag i förra inlägget påstod att lilla E var 6 veckor och 1 dag gammal. Sure! Rättelse:  han blir 7 veckor imorn!!! ( idag 6 veckor och 6 dagar). Tiden går snabbare än man tror.

tvätthögar och ev. högt bilirubin

Hej! kanske ni undrar vaddendär storken riktigt håller på med då den inte är på bloggen så mycket nu...jo, tvättar kläder, reder upp, sover och ammar. Ja, herregud! Inte kunde jag tro att det måste tvättas flera maskiner med kläder VARJE dag nuförtiden. Ett evigt sorterande och hängande! Men det trevliga är att kläderna är av storlek mini och är jättesöta :) Det gör dethela mycket roligare!

Idag tyckte min syster att lilla E:s ögonvitor blivit gulare, hon tyckte jag borde kolla bilirubinet igen. Kontrollerna har ju avslutats nu men för säkerhets skull droppade jag in på avdelningen för att ta ett blodprov (eftersom den manuella manicken på avd. som mäter det visade höga siffror :( Svaret kommer om 2 timmar och de skulle ringa mej. Passade på att ta vikten oxå, den hade stigit +464gr på en vecka. Skapligt!

Angående bloggens anonymitetoch utseende  har jag inte beslutat nåt än. Snacka om att vela...:(

Idag är lilla E 6 veckor och 1 dag!!!!! jeee...

Jag är fortfarande här..

fast jag varit inaktiv på min egen blogg de senaste veckorna har jag ändå följt med de bloggar jag brukar följa. Det går liksom inte att lämna alla. Det är ju så spännande, Ruht ska snart få träffa sin lilla bulle och lilla bönans böna kommer till sommaren... osv.. :) Sååå, har nu åtminstone kommit fram till att jag vill fortsätta blogga. Maken tyckte att det vore synd om jag slutade så jooo, jag kommer att fortsätta men vet inte var (ny blogg eller denna) ännu. Anonym eller inte? Det är vel största frågan antar jag. Tål att tänkas på lite till. Det var bara det jag ville säga.. jaa, och det att lilla E frodas och mår bra :) Han vägde 3870gr igår och var 51,5cm lång. Det går framåt i raketfart. Och han blir bara sötare och sötare och mammas hjärta smälter :)

Dagen då lilla E föddes

Dramatik var det från början till slut med lilla E. All bli tillverkad, att bli påväntad samt att födas. Men tur som är så är han en lugn liten kille, precis som han var i magen också även om allt annat runt omkring stormade.

Vi hade knappt skålat in det nya året då jag den 4 januari i v 34 skulle på ett av de tiotusentals ultraljuds kontroller igen. På grund av min svullnad och blodtrycket ville läkaren att jag skulle lämna  toxemi-blodprov. Sedan efteråt for jag och handlade, vankandes och haltandes. Jag var trött, slut och kroppen alldeles för tung. Konstigt nog köpte jag smoothies, saft och nötter redan nu som jag tänkt lagra inför förlossningen. Vad jag inte visste var att de skulle behövas redan de inkommande dagarna.

Läkaren ringde mej då jag kommit hem och sade att jag måste läggas in. Jag fattade noll... dethär hade jag inte ens haft en tanke på. Blev rädd. Maken var i stockholm och jag ringde honom att komma hem. Han var givetvis helt chockad. Vad jag inte visste då vara att han började gråta. Jag åkte till min syster som körde mej till sjukhuset, väl därinne sade läkaren att förlossningen skulle sättas igång genast med mediciner. Ja, försök till det alltså för det kan vara segt i dessa veckor att starta förlossningen. Jag fick tabletter vaginalt med jämna mellanrum, låg i ctg hur många gånger som helst men inte mycket hände. Efter de första 2 tabletterna kände jag lite molvärk men alla tabletter efter det var som rena rama sockerpillrena. Kändes ingenstans. Följande dag kom maken dit och igångsättningen fortsatte. Sedan började det hända saker: då jag gick på toa såg jag synvillor om små svarta djur på väggen, svimmade i dushen samt fick konstiga ryckningar i benen. På kvällen den 5.1 blev jag överförd till förlossningen där magnesiumdropp påbörjades. Rummet var mörkt och utan stimuli av tv, radio eller telefon. Maken fick vara med men fick inte prata högt eller mycket. Vila var ett måste. Jag fick urinkateter, hade kontinuerlig blodtrycksmätning och ctg, samt var fastande. Så spenderade jag natten före lilla E föddes. Morgonen kom och levervärdena var skyhöga, jag började skaka i kroppen. Då bestämdes att jag skulle snittas. Upp på op-bordet kravlade jag mej skakig men ändå helt lam som en grönsak av magnesiumdroppet. Epiduralen och spinalen sattes i ryggen och en stund senare hördes ett ljud alla föräldrar längtar efter: ett högt och klart barnaskrik. Han föddes kl. 9.56 på fredagsmorgonen. Han mådde relativt bra så jag fick se en glimt av honom före han fördes till barnintensiven. Vi var världens lyckligaste även om det blev som det blev. Det viktigaste var att han var här nu och levde. Maken var de första dagarna med honom, hade honom i hud mot hud ofta.

Jag blev en natt till på förlossningen med magnesiumdropp. Följande dag på kvällen flyttades jag till en annan avdelning. Barnmorskan var så vänlig, hon körde mej med sängen till barnavd.så att jag kunde träffa våran son. Han var så ynke liten men så perfekt ändå. Han låg hud mot hud med mej en stund. Dagen efter var jag på farten igen, pumpade mjölk åt honom och försökte gå och vara så mobil som möjligt. Jag var dock super trött och hade ganska mycket ont i ryggen. Efter en dryg vecka på barnintensiven hade mina kollegor avtalat med barnläkaren att vi skulle få flytta till en annan avdelning tillsammans (där jag jobbar), vanligtvis tar vi inte emot barn i v 34 men de var så snälla att fixa allt. Så då fick vi vara tilsammans i 1,5v före vi kom hem. Det kändes jättebra. Tack vare att vi fick vara tillsammans och träna med matningen fick vi igång amningen utan större problem. Idag helammar jag och han växer fint och är nöjd (på dagarna alltså, på nätterna vill han mest vara vaken:) Trots att det varit endel dramatik kring allt som gäller honom är han en glad kille som blir 1 månad snart. Vi kunde inte vara mera lyckliga som har honom. Att vara mamma är det bästa som hänt mej.

Vi tycker att allt kring förlossningen gått jättebra och smidigt trots allt, det enda som jag nu i efterhand fått skräck för är graviditeten. Den kunde inte ha varit värre. Ingen förlossningsskräck här inte utan bara gravid-skräck. Det har jag inte hört talas om tidigare!

Dagarna går utan att hinna med bloggen! På måndagen var vi på bilirubin kontroll igen och det hade tyvärr stigit, då var det 286 och gränsvärdet för blåljusbehandling är 300. Så på fredag ska det  bli ny kontroll. Nu sover han invid fönstert eftersom dagsljus bryter ner lite gulhet. Hoppas det hjälper. Vikten var 3056 gr på måndagen! Han växer så det knakar och kinderna har äntligen blivit runda. Då han föddes hade han inte ett gram av fett på kroppen.

Har nu tänkt endel på bloggen, vad jag ska göra med den. Just nu känns det som att jag måste nog sluta med den eftersom jag inte hinner med. Prioritering helt enkelt. Men jag velar...
Om skruttet är lugn och sover ikväll så ska jag börja skriva om förlossningen för er...

Åh, det gick jättebra igår! Bilirubinvärdet hade inte stigit, det låg på samma som i måndags. Och vikten hade gått upp 200 gr på 2 dagar. Så väl ätet! Nästa kontroll är på måndag. Vi har mina föräldrar här den här veckan så jag varken kan eller vill spendera så mycket tid på nätet. Så bilder och detaljer kring våran sjukhusvistelse får bli tills nästa vecka. Dessutom så somnade skruttet först kl. 8 imorse, dvs, jag var uppe hela natten med honom. Ögona vill liksom inte riktigt hålla sej öppna nu och orken tryter. Skulle ha varit skönt att få lite frisk luft efter en lång natt men nu är det alldeles för kallt att gå ut med honom. Synd. Kanske imorn.

Äntligen hemma!

Åh vad skönt det är att äntligen vara hemma efter snart 3 veckor på sjukhuset. Imorgon ska vi dock på blodprov och viktkontroll dit och vi hoppas att bilirubinvärdet inte stigit för mycket. Lilla skruttet sover mest hela tiden men vaknar själv upp för att äta. Jag helammar honom och är så glad att allt funkar fint fast han kommit så tidigt. Funderar på att börja en annan blogg om livet med honom, men jag är inte säker än. Måste ha lite tid på mej att fundera, fixa och ladda upp bilder. Tiden bara rinner iväg med en liten skrutt:)

en snabb uppdatering om våran son!!

Hej igen alla! Är hemma för ett par timmar bara och tänkte uppdatera er om vad som hänt. Vi har fått en underbar son den 6 januari med akut snitt kl 9.56 i v 34 !! Jag lades in för toxemi som bara blev värre och värre, spenderade 2 dygn i förlossningssalens intensivrum med magnesiumdropp, förlossningen satte inte igång trots försök så då blev det akut snitt två veckor sedan. Jag har repat mej jättebra. Lilla pojken vägde 2320 gr och var 43 cm lång. Han spenderade 1 vecka på barnintensiven men nu är vi tillsammans på en annan avdelning. Han har haft kämpit med att lära sej äta men nu går det bättre men gulheten trilskas och han har varit i blåljusbehandling 4 gånger. Än kan vi altså inte komma hem....  Detaljer kring var som hänt och bilder kommer då vi kommit hem :) Vill bara säga att han är världens underbaraste lilla knyte och vi är sååå lyckliga! Alldeles härligt att vara förälder.

Tack alla som lämnat komentarer och lyckönskningar!

gulp...

var på blodprov och ultraljud idag. Jag har havandeskapsförgiftning och ska läggas in idag. Ska fara om en timme typ. Imorgon sätter man igång förlossningen. Gissa om jag är rädd, dethär gick ju inte alls som planerat. Har varken dator eller mobil med nät så jag kanske inte kommer att skriva på ett tag. Och det västa av allt, min make är i stockholm. Hjälp.

Jag följer med andras bloggar men själv orkar jag inte skriva nåt. Jag är trött, trött och åter trött. Inte bara fysiskt utan på att vara gravid. Nu kunde det vara över helt enkelt. 7 månader räcker bra. Jag sover inte längre på nätterna så det gör att jag blir mera känslig för alla plågsamma plågor som den evinnerliga halsbrännan som är så stark att jag bara gråter, kissandet 1 gång i timmen, ryggbesvären som gör att jag inte kan vända mej i soffan eller sängen eller ens gå mer än nåra hundra meter osv. osv. Listan är oändlig men jag orkar inte rada opp allt. Måste bara säga att jag aldrig kunde tro att det kunde vara såhär jobbigt att vara gravid. Ber en bön på kvällarna att pojken skall bli redo att komma snart, det är ju så många veckor kvar. Klag klag klag. Jag vet men nu är jag så trött på dethär. Och jag tycker faktist att ivf:are har lika stor rätt som andra vanliga fertila att klaga på sina krämpor. Vi är vel inga super människor som måste tycka att allt är så himla underbart och fint bara för att man kämpat i åratal. Suck alltså, hoppas humöret är bättre imorn.