Elonva

En ny medicin har kommit ut på marknaden, Elonva, heter den och stimulerar äggcellernas mängd och mognad. Den ersätter flera injektioner så att jag nu bara behöver ta en injektion av denhär medicinen istället för flera. Jippii.. Jag skack glatt Elonvan subkutant i morse kl. 9. Spännande med en ny behandling...

På fredag, lördag och söndag kväll ska jag sticka Orgalutran som ska göra att ägglossning inte ska ske för tidigt. Sen, nästa måndag ska jag på ultraljud och se om det behövs mera orgalutran eller ej...

Är så lycklig att ha kommit igång så snabbt. Det var en lättnad att jag inte behöver gå igenom en lång behandling igen. Det var ju så jobbigt sist. Känner mej  nu peppad igen och tårarna från den förra misslyckade fet är torkade och (nästan) glömda.

Here we go again...

Mycket har hänt sedan jag skrev sist...Som sagt visade graviditetstestet negativt och jag slutade med Lugesteronet. Mensen kom först 5 dagar efter det. Jag ringde kliniken och berättade att testet var negativt och vi bestämde att direkt köra igång på ny IVF runda. Denhär gången blir det antagonistbehandling dvs, kort stimuleringsbehandling. Jag fick genast samma dag komma in för att hämta nya recept till injektionerna. Jag hämtade redan då ut ca. hälften av medicinerna, räkningen gick på 514 euro! suck...

fet + 12

ja, idag borde det ha blivit + på stickan om jag varit gravid. Men än ett gång blev det negativt. Jag villll inteeeeeee!!! Jag har under de senaste dagarna varit deppig och har energinivån i botten. Årkar inte göra annat än ligga på soffan under mina lediga dagar. Jag har gråtit och gråtit, kanske tom. mera än vi de tidigare gångerna. Nu har vi alltså inga embryon kvar. Det känns så jävla jobbigt och orättvist. Ringde min mamma och bara stortjöt i telefonen, hon blev nog lite orolig.

Hur ska vi nu årka gå igenom en omgång hormonsprutor och äggplockning igen? Det var ju så psykiskt och fysiskt jobbigt. Och smärtsamt. Men antar att det inte finns nån annan utväg än att kämpa på som alla säger. Fy, för att alla andra bara får barn och själv står vi ensamma år efter år. Jag blir samtidigt så jävla förbannad på alla som har barn, för de bara klagar på det ena och det andra, sömnlösa nätter, sjuka barn och jag årkar inte höra ett ord till om sånt tjat. Håll det för er själva och fatta hur lyckliga ni är!!!!!!!!

fet + 9

idag gjorde jag ett tidigt graviditetsest (12,5IU/l) men det var negativt. Vad annat kunde jag förvänta mej? blev lite besiken men visst finns det hopp trots att jag ändå känner att det blir ett minus på testdagen också.. delade känslor alltså. usch, vilken pina.

fet + 4 dagar

Det har nu gått 4 dagar sedan den senaste embryoöverföringen. Igår kände jag stick i livmodern samt lite värk i båda brösten som sedan gick över. Idag känner jag ingenting... redan nu känner jag att det kanske inte har lyckats. Jag vet att det är förtidigt att säga nåt sånt, men börjar mer och mer ha en stark känsla av att det inte blir något plus denhär gången heller.

Lugesteronet

Som alltid före FET är jag supernervös, min mage slår volter och jag mår illa. Överföringarna brukar ju vara så smärtsamma att jag rent ut sagt skriker. Jag gör allt för att hålla mej lugn men det går inte. Det där hämska sticket djupt inne i livodern, som en kniv som raspar runt kan jag inte vänja mej vid. Men tur som är går det relativt snabbt, typ 5 minuter så är det över. Igår var jag ensam på överföringen och tur som var kunde jag hålla barnmorskan i handen, hennes fingrar var nog vita efter att jag kramat dem så hårt. Jag bad om ursäkt flera gånger, skämdes nog en aning. Igår gick det dock rättså bra, läkaren hittade snabbt det rätta stället i livmodern och det hela var över snabbt.  Jag hoppade glatt upp från britsen, inget ont, ingen blödning. Satte mej i bilen, kramade hunden och körde hem. När det äntligen är över kan jag slappna av. Kanske lite för bra trots allt....

Igår kväll skulle jag då påbörja Lugesteron, (progesteron) ett hormon som ska uppehålla graviditeten. Då jag hoppat i sängen och redan släckt lampan kom jag plötsligt ihåg medicinen. Ve och fasa! om jag skulle ha glömt, blev riktigt rädd om jag så lätt kunde sabba allt. Satt på telefonens reminder för att absolut komma ihåg lugesteronet imorn. Jag får ju besök imorgon av min barndomsvän med sina två barn, så det kan finnas risk för att glömma.

FET nr. 4

I IVF:n förra året fick vi 7 st bra embryon, ett direkt för ET och 6 för FET.  Alla embryon har klarat nedfrysningen! antar att det är gnaska ovanligt, de säger att kring 70-80% klarar nedfrysningen samt upptiningen. Men vi har haft tur då alla varit i gott skick. Och idag har jag då satt in de sista av våra embryon som fanns i frysen. Förra gången ( i augusti) då de också överförde 2 embryon på en och samma gång blev jag gravid. I vecka 6 upptäcktes att det var en extrauteringraviditet och måste då avbrytas med mediciner. Tänk, för första gången i mitt liv blir jag gravid och då sitter embryot fast på fel ställe! ja, det var nog såå jobbigt, hade massor av ont och allt kändes hopplöst. Sedan måste jag vänta 3 månader till nästa överföring eftersom medicinen var vävnadstoxisk och skulle kunna ge  skador på ett eventuellt foster. Så, förra månaden visade det sej att jag inte hade nån ovulation så det blev ingen överföring.

Nu, är jag nog så laddad och har hoppet på topp. De överförde som sagt de  2 sista embryona, så blir det inget denna gång ska vi börja på en ny IVF senare. Men nu är det bara att vänta 2 veckor så att jag kan göra ett graviditetstest.  I augusti hade jag nästan genast känningar av graviditeten, spänningar i brösten framför allt, redan 4 dagar efter FET! Så märkligt. Nu väntar jag på sådana känningar....

välkommen!

Hej! Idag har jag skapat denhär bloggen. Jag vet inte riktigt ännu vem den är till för men jag vill skriva om mina erfarenheter och känslor om att vara ofrivilligt barnlös. Jag hoppas att någon läser och följer med hur det går. Vet själv att jag får mycket ut av att läsa andra kvinnors bloggar om IVF.  Så välkommen hit!