inte idag heller..

När man väntar som mest.. ja, då kommer den inte. Mensen alltså. Den molande värken och spottingen jag tidigare hade är som bortblåsta. väntar...väntar... väntar...näääär får man påbörja IVF 3? Även min man bara frågar och frågar (hih)..

forskningslusen rapporterar...

Läste nyss en forsking gjord i Finland om svår endometrios och dess chanser att lyckas med IVF. Summa summarum:

"According to our data, 40.3% of women with stage III/IV endometriosis gave birth after one to four IVF/ICSI treatments. The success trend is rising slowly, but the inconvenience caused by ovarian stimulation may be a limiting factor, especially when the activity of the illness increases along the course of treatments"

Ja, det stod oxå att ca 50% av personer med svår endo. avslutar sin behandling utan barn, antagligen pga de myckat smärtsamma stimuleringarna och äggplockningen.  Hmmm... ja visst är de smärtsamma men inte ska jag ge upp för det. Det får bli nedsövning nästa gång, men ge upp det vill jag inte. Enligt dessa resultat kan det alltså ta mycket tid att bli med barn då endast 40% blir gravidia på 1-4 IVF:er. Ja, kanske det krävs 5-8 behandlingar i västa fall? Ska man orka? just nu känns det så. Men imorgon vet jag inte hur jag känner.

krasslig

Så här känner jag mej idag. Eller nåja, lite värre faktist än vad hon på bilden ser ut att göra. Igår kväll fick jag feber och sov sedan otroligt dålig pga. att halsen var svullen, klibbig och sjuk. Näsan svider och är supertäppt..Så idag ligger jag i sängen med datorn. Är ledig idag men imorn borde jag jobba, får se hur jag känner mej imorn men tvivlar på att det plötsligt gått över.

ett brev på posten

Idag kom brevet som jag så väntat på. Tiden till kvinnokliniken alltså. Det blir i slutet av maj som jag ska dit på kontroll, de ska vel se hur det ser ut förrän jag får någon operationstid. Lite väl långt fram i tiden tycker jag. Jag ska lämna blodprov en månad före står det. Och dessutom är jag mitt uppe i min IVF nr 3 då, detta är typ samma vecka eller veckan efter som det blir äggplock. Så det kan vel inte vara nån ide att fara dit på kontroll då när äggstockarna är superstora. Skit oxå.
Genast då mensen sätter igång med allvar ska jag ringa min IVF klinik för att sätta igång med den långa behandlingen men även för att rådgöra vad jag ska göra men den här läkartiden jag fick. Antar att den ska ombokas till ett senare skede....suck alltså.

mensen på g?

Vart tar dagarna vägen? en vecka har liksom bara försvunnit utan att jag hängt med. Jag är ledig i helgen och har massor att stå i. Men ikväll har vi bara badat bastu och ätit gott. Känner förresten att mensen kanske snart är på gång.. lite molvärk och bruna  flytningar. Tror nog inte att den infinner sej på den vanliga dagen eftersom förra cykeln hade en kemisk graviditet. Ja, det var ju inte direkt ett missfall för mensen kom ju så snabbt trots att testet var positivt. Först en extrauterina och nu en kemisk graviditet..hmm... vad kan man förvänta sej nästa gång då? ett normal graviditet utan missfall eller annat tråkigt, tack!

ivf-skadad

 Har belönat mej själv med pizza och lösgodis idag, eftersom jag jobbat så flitigt med skrivandet :) Annars står livet stilla här då jag bara väntar på att få påbörja behandlingen. Åh, vad tiden går långsamt då man väntar, ja det känns som tiden står still. Tänk att äntligen få hämta ut medicinerna från apoteket, börja räkna dagar och planera in när man ska på ultraljud, sticka injektioner och hoppas på att det blir många äggblåsor (biverkningarna glömmer vi bort..)Tänk att man kan längta efter sånt och att det helt plötsligt känns ganska roligt att ivf cirkusen börjar igen. Hjälp, tror bestämt jag blivit ivf-skadad.

äntligen fredag

Det är inte ofta som fredag betyder ledig helg men idag gör det så. Alla motgångar som jag i tidigare inlägget talade om är nu nästan lösta. Varför ska man alltid hetsa upp sej så? allt löser sej ju till sist, det är min mammas slogan. Och jag vill tro att det är sant även på barnfronten för just nu känns det extra jobbigt. Alla, jag menar verkligen alla jag känner är antingen gravida eller redan har barn. Fy blääk, vill verkligen komma igång med ivf nr 3 snart. Men då man väntar som mest så vill ju inte mensen infinna sej. Nåja, inte är det dax än, men snart ialla fall. Då är det nåt som händer, nu bara väntar och väntar man på att få börja de där hemska medicinerna...

Ha en skön helg allihopa!

motgångar..

Var hemma från en hektiskt dag på jobbet kl. 16.  När jag öppnade min mail kl. 21 fick jag en smärre chock, min mag. uppsats ska presenteras en månad tidigare än vad jag beräknat!! neeeej alltså!!!!!!! Arbetslistorna är gjorda, vilket betyder att jag måste ansöka om egen ledighet för dessa dagar samt att de på universitetet förlängt presentations-veckan till 5 dagar istället för 3. Detta betyder att jag förlorar en veckas lön! Fan också. Men detta är dock inte allt. Resan som jag och min vän planerat in till köpenhamn kommer att måsta inhiberas utan tillbakabetalning eller byta datum mot en summa som är samma som vi köpte dem för. Jag döör. Och hon dör nog oxå för hon kanske hinner läsa dethär blogginlägget före vi hinner pratas vid ( lugn lugn vi fixar det på nåt sätt gumman) ..Jag ska ringa henne imorn, så hoppas hon inte nettar så mycket före det.

Min andra vän som bor nåra timmars körväg från oss ville träffas och föreslog en middag. Jag skrev tillbaka att jag mår rätt dåligt just nu (stress med uppsatsen + ivf-misslyckandet). Berättade att jag ska opereras igen och att allt känns hopplöst på barn-fronten. Sa att jag inte kan planera in en träff just nu pga. allt detta (hon har 2 barn dessutom vilket gör att det känns smärtsamt att träffas, ja ni ivf:are vet vad jag snackar om)...trodde hon blev sur för mitt mail för det tog  2 dagar förrän jag fick svar. Men ikväll då reklamen damp ner märkte jag att det på dörren hängde ett fint paket med blommor adresserat till mej med texten  kram på dej vännen...åååhh vad jag började lipa...för omtanken, för resan, för uppsatsen och för alla misslyckade embryoöverföringar. Så här på fotot kan ni se de röda fina blommorna :)

Ja eftersom uppsatsen ska in snart är det bara att sätta sej vid datorn och skriva hela natten (jobbar natt imorn så det passar bra) och för att lösa upp alla sorger, stress och dessutom mina styva muskler i nacken letade jag förbrilt efter en vinflaska i skåpet. Nähä, inte en droppe vin i detta hus..Men till min lycka hittade jag en dammig gammal flaska billig skumppa som blev inköpt år 2006 (!) om jag inte minns fel. Så nu ska jag börja skriva.  Skål på er!!

allmänt slö är mitt andra namn

Usch vilken tråkig bloggare jag är. Har inte skrivit så mycket i helgen. Men jag måste ju få skylla på jobbet. Har faktiskt jobbat kväll varje dag och är nu helt slut. Äntligen är det söndag kväll för imorn får jag vara ledig. sköönt. Har inget annat inplanerat än att sitta och knappra på datorn. Borde ju tvinga mej själv till att röra på mej lite, skulle ju så gärna vilja gå ner lite i vikt, nåra kilo sådär passligt till sommaren. Dessutom effektiveras ju hormonbalansen vilket är bra inför ivf nr. 3. Men nu är jag så trött att jag stupar i säng. Gonatt på er.

hemlis..

Har ni oxå en liten hemlis i skåpet? Jag har inte köpt dem själv utan min barndomsvän som redan har 2 barn har använt dem på sina två bebisar. Vi har alltid sagt hon och jag, att våra barn ska ärva allt av varann. Så hon känner väl till våran historia och glädjs och oroas tillsammans med oss. Hon ville gärna ge dem till mej även om vi inte har nåra barn (än alltså). Jag tar fram dem ibland för att titta och tumma lite på dehär urgulliga sakerna för att sedan prydligt vika in dem en efter en in i plastkassen igen för att invänta en liten användare.  Är det sunt eller är jag bara dumdristig som utmanar ödet med att ha små härligt söta gulliga babykläder längst in i skåpet? kanske dethär sentimentala gullgullet ger dålig karma?

tillbaka till verkligheten

Idag ska jag på jobb efter helgens sjukledighet + 3 dagar ledigt. Känns som en evighet, och det är det ju oxå. Suck, har inte riktigt någon lust bara. På jobbet kryllar det av stora magar för typ varendaste kotte under 40 är gravid på jobbet. Nästan alltså. Jag orkar inte. Jag vill inte. Men har jag något val? nej, det har jag inte. Men visst har de en aning om varför vi inte har barn så jag behöver inte prata om det eller svara på dumma frågor som vissa av er råkar ut för. Det borde klassas som terror att fråga "ska inte ni snart skaffa barn då?" med ett såntdär lurigt och äckligt leednde på läpparna..   Tror de verkligen att de vill veta sanningen om man bara sku smälla ur sej sanningen: nä vetdu, vi har försökt skaffa barn sååå många år men efter operationer och många tunga behandlingar har det inte än lyckats. Men kanske någon dag ska vi "skaffa" ett.

Så jag ska försöka att inte avundsjukt snegla på de där fina runda magarna, låta bli att sitta vid fikabordet samtidigt som de mest gravida och resa sej upp och gå iväg då diskussionen om deras graviditet och barn går igång i kansliet för att skydda mej själv. Hur länge ska man orka med ett sånthär liv?

det blir en lång behandling..

Imorse ringde jag och talade med min läkare på kliniken. Hon sade att min korvliknande äggledare och dess vätsekefyllda innehåll var ett resultat av min endometrios. Det kommer aldrig att försvinna utan måste opereras bort (visste jag ju redan). Hon skriver en remiss till universitetssjukhuset redan idag och hon trodde inte det skulle gå längre än 6 månader. Om man räknar med lite marginal borde det bli op på hösten, kanske september-oktober nån gång (!)

 Men hennes åsikt var att alltid köra med den mest optimala behandlingsmetoden för varje kvinna. Vilket betyder att kortbehandling inte är ett bra alternativ för mej. Hon är inte omöjlig sa hon men tyckte det var onödigt att köra med en kort variant. Jag berättade ju givetvis om att jag ska presentera min uppsats sista veckan i maj, men hon tyckte att man kunde då trixa lite med medicinerna för att det inte ska ske just dendär veckan. Det beror ju på när nästa mens infinner sej oxå, kanske lite tidigare el senare än normalt efter en behandling, och det skulle ju oxå påverka vilken vecka det blir. Hon sa att typ 2 veckor kunde man skjuta på behandlingen, alltså genom att ta mera bromsmedicin!!! det är ju ganska mycket det, och att gå runt som ett hormonstinnt ursinnigt och deprimerat troll är ju inget man längtar efter. Tänk, om det blir så, att det bromsas för fullt under min uppsatsvecka och jag är helt ur balans, gråter och har ångest. Nåja, nu ska jag inte överdriva, det går säkert bra med den långa. Jag litar på min läkare, hon var så snäll, tog sej verkligen tid att diskutera och imellan samtal säger hon ibland plötsligt : vänta lite, jag måste tänka... då jag har frågat något som hon vill tänka igenom utan att ge förhastade svar.

Ja, i väntan på min mens som jag hoppas kommer lite senare än normalt och på operationsdatum ska jag nu vara aktiv med att skriva och ta hand om mej själv (och maken förstås). Det blir ju tidigast till sommaren en ny graviditet kan börja...

i väntan på tisdagen

På fredagen var jag en soffpotatis men redan på lördag var jag på farten igen. Har skrivit, skrivit och skrivit under hela helgen på min uppsats, och snart är den nog klar. En otrolig börda har fallit från min axlar. Jag tror att stressen inför den halvfärdiga uppsatsen har gjort mej mer stressad och orolig med IVF behandlingen. Kanske inte så konstigt att det inte lyckades sist. Man måste ju vara lugn. Och jag måste nog erkänna att jag varit ett nervvrak på sistone. Men vid nästa ivf ska allt bli bätre, förutom att jag ska hålla mej lugn och harmonisk så kommer det att lyckas oxå! Tänk vad snabbt man "repar sej", tur är vel det för ivf- resa är inget för segisar. Annars blir det ju aldrig nåt. Nu är jag bara förväntansfull inför imorgon, då ska jag ringa läkaren och diskutera fortsättningen. Kram till alla kämpare och till alla ÄP-are  som blivit ruvare (så spännande att följa hur ni mår)!

soffpotatis

idag är jag en riktig soffpotatis, och det njuter jag av!!! Har ont i halsen och i vänstra örat så jag trippade iväg till läkare idag för att kolla om jag kunde fara på jobb till natten eller ej. Läkaren skrev ut antibiotika samt sjukledighet 3 dagar. Så nu kurerar jag mej med att mysa i soffan, surfa på inredningsbloggar, äta hembakta kakor samt dricka citronte (och diskutera Libyens politiska situation med min politik-fanatiske make :) Och det känns riktigt skönt...  Ha en riktigt skön helg alla bloggläsare !!!!!

End of IVF 2

Ja så fick IVF nr 2 sitt officiella slut idag. Testet var negativt efter all denna blödning. Ringde kliniken och fick telefontid till läkaren nästa tisdag den 8.3.

Det är en månads väntan (då nästa mens börjar) tills IVF 3 kan börja. Barnmorskan tyckte vi kunde köra ivf under tiden jag var i operationskö, låter bra för min del. Då har jag kommit till slutsatsen att jag vill ha en kort behandlig även om jag bara skulle få ut nåra ägg. Jag har inget val nämligen, för i slutet av maj har jag en viktig resa, ska fara till universitetet för att presentera min magisteruppsats. Jag är redan skjutit opp det förut och måste göra det nu i slutet av maj. Om jag skulle ha lång behandling skulle det bli just den veckan som det är OPU och ET. Så tyvärr kan vi bara göra en kort behandling nu och köra den långa senare i sommar, om det skulle behövas. Detta är alltså min plan men vi får se vad läkaren säger. Barnmorskan tyckte det lät ok iallafall.

Nu är det bara att föröka leva vidare till den 8.3 och sedan invänta nästa mens. Usch , vad ska man hitta på här emellan... är orolig, stressad och framför allt ledsen. Fy fan, att det alltid ska gå såhär. Jag märker oxå hur min man blir mer och mer deppig, han föröker dölja det men visst känner jag honom så bra att jag ser det. Nu måste vi bara försöka vara positiva inför framtiden. försöka.

lugnet efter stormen..

Nu känns det som om lugnet i min kropp infunnit sej igen: blödningen har slutat och jag har inte lägre ont. Idag bestämde jag mej för att inte ta grav.test utan tar det imorgon istället. Det borde ju snart börja visa sej på testet om jag inte är gravid längre, om allt kommit ut.

Ja, det är inte lätt dethär. Varje gång jag blir gravid verkar det gå fel redan i ett mycket tidigt skede. Jag undrar hur det känns att vara gravid på riktigt, alltså att kunna vara glad, förväntansfull och se sin mage växa? Efter denna blödning har vi psykat oss att ta det med ro. försöka alltså. Inte stressa, få panik och springa oavbrutet på gynkontroller. Nu är det bara att vänta och se vad testet visar i morgon och de kommande dagarna. Om det skulle vara så härligt att graviditeten nu fortsätter ska jag ringa till kliniken och beställa ultraljud. Men den tanken är långt i framtiden. Leva här och nu får bli dagens motto.

gravid eller icke gravid är frågan

Jag jobbade morgonskift idag och efter jobbet tog jag en tupplur förrän jag for iväg för att träffa en gammal vän från studietiden. Tyvärr var allt jag tänkte på centrerat runt mej själv. Det var roligt att träffa vännen men jag var okoncentrerad och tråkig, hoppas det inte märktes.. Imorse tog jag ju clearblue digitaltest igen och det visade gravid 1-2 igen. Ringde till kliniken och berättade svaret, barnmorkan förstod min oro och tyckte att jag kunde komma in för ett hcg test, men det årkar jag nog inte göra ännu. Kanske senare. Jag blöder, och det är inga små mängder, mensvärk har jag ibland. I går kväll var mensvärkarna så kraftiga att jag tog 1g paracetamol före  jag hoppade i säng.

 Idag är den västa smärtan över. Ja, nu kan jag ju inte förvänta mej något annat än ett negativt svar snart, kanske redan i morgon. Undrar hur snabbt hcg värdet rasar? antar att det beror på ursprungsvärdet oxå. Barnmorskan hoppades att det bara var den ena av embryona som fluschats ut med blodet och att åtminstone den andra var kvar. Klart man hoppas det, men jag kan och vill inte vara positiv just nu. Det går inte. Jag kan ju inte tro att embryot lever efter allt detta, antar att det är en förvarsmekanism jag använder för att skydda mej själv. Jag tar en dag i sänder och ser vad som händer. Tror att om jag far på blodprov blir jag bara ännu mera nervös varför värdet inte är högre... bästa att låta det vara lite till.  Om allt kommit ut så får jag veta det förr eller senare.

ambivalens

det visar fortfarande "gravid 1-2" men jag blöder rättså mycket och har emellanåt riktigt ont....story to be continued...
nu måste jag fara på jobb..