Ruvardag 12

jaha ja, nu borde det nog ha visat positivt på det tidiga graviditetstestet.. men det gjorde det inte. Det var så negativt så negativt, inte ens en liten antydan till ett extra streck nånstans. Men det var ju det som jag hade anat hela tiden, att det inte kommer att lyckas denna gång heller. Hur kan man bara känna på sej sånt! jag visste det. Fan oxå, vad jag känner mej misslyckad som både kvinna och fru. Jag årkar ju inte längre...Jag har ont i huvudet, känner mej så trött så trött. Inga tårar, bara en stilla besvikelse som tar så ont i hjärtat.

 Den riktiga mensen med ont ont har inte kommit igång än,  därför kommer jag att testa imorn med clearblue, även om det inte tjänar så mycket till. Men bara för att kunna säga att jag testat med det test de rekommenderar. På måndag ringer jag dit till kliniken och pratar med gynken, vad ska vi göra nu? ska vi försöka en ivf till och bara hoppas att felet inte ligger i min vänstar äggstock ( som är svullen och vätskefylld)  Bör den opereras? (de sa läkaren) men när?nu eller om ett år? eller ska man köra på och isåfall, ska det bli en lång el. kort ivf behndling? ja, nu årkar jag inte tänka alls, vill bara gå och sova. Ikväll ska vi ha myskväll med bastu och äta gott, då ska vi diskutera vårat liv som aldrig vill börja på allvar. Det är så det känns, ett liv som går förbi.  Själva har vi stannat upp och bara väntar och väntar på att livet en dag ska börja med familj och barn. Ett vanligt liv, som kanske aldrig kommer.