Ny vecka har börjat, därför älskar jag måndagar. Idag har jag passerat 28+0, dvs 70% av graviditeten är avklarad. Hurraa! Jag bara älskar den där tickern. Ja, som ni märkt har jag inte haft nån inspiration till att skriva, och det gör att jag får lite dåligt samvete. Idag skulle jag ha varit till huvudstaden och träffat min gudson men de hade blivit akut sjuka i förkylning, så det blev inget. Imorn har jag nytt ultraljud för att kolla tillväxt och vattenmängd kl. 13. Det är också min sista sjukledighetsdag för på onsdag ska jag jobba - om nu inte läkaren är av annan åsikt. Angående graviditeten tycket jag att de sjuka sammandragningarna har aningen minskat, kanske för att jag tagit det super lungt den senaste veckan. Men på lördagen hade jag mensvärk och detdär rinnande bruna var tillbaka, men bara för en dag. Det kom lite mörkt koagel oxå, ja, inget mycket men ändå. Får se vad läkaren säger om det imorn. Efter att pojken haft en mycket lugn period förra veckan har han nu börjat röra på sej livligt igen. Det dansas, snurras, sparkas som aldrig förr. Det är underbart. Ibland sprattlar han dock till så våldsamt att jag blir rädd för en sekund, skriker nästan till för det känns lite obehagligt.
Jo, och det nya är att brösten blivit ganska sjuka igen. De värker rent ut sagt ganska mycket. Det är antagligen för att brösten gör sej redo för amning. Jag kan nu få ut ganska mycket kolostrum, alldeles gul och fin, full av protein och a-vitamin. Det känns så härligt och tryggt att se det. Kan inte vänta på att få hålla min pojke och amma honom. Att amma mitt barn är så viktigt för mej och det vill jag göra tills han är 2 år och någon onaturlig, konstgjord mjölk kommer jag inte att ge honom. Dessutom ska vi resa i Afrika under hans uppväxt där det finns mycket annorlunda förhållanden och bakterie/virusförekomst och min mjölk har en stor inverkan på hans hälsa. Ni kanske kommer ihåg att jag är amningsfantast från ett tidigare inlägg. Men nu kommer ju frågan om syskon upp.... eftersom amningen inhiberar ovulationen till stor del (speciellt om man ammar mycket nattetid) så kan jag ju inte amma 2 år... hmmm. Vi har i frysen 5 st embryon, 2 st i samma rör och 3 i det sista röret. Jag tror nog att vi ska överföra dem förrän pojken fyllt ett år. Kanske nästa höst? Lite skraj är jag ju att det är så många i samma rör, denhär trilling/tvilling/singel graviditeten har ju inte varit den lättaste och vill ju undvika att det går likadant igen. Men ärligt talat så tog det 7 behandlingar att komma hit var vi nu är idag, så knappast skulle någon av dessa 5 embryon ta sej. Det krävs vel att vi börjar med nya IVF. Och hur ska man orka det? nää, inte tänker jag på det nu. Jag är ju världens lyckligaste om pojken kommer till oss. Det är det enda vi kan önska oss. Ett så efterlängtat barn.
Grattis till 70%, känns som om tiden bara rinner iväg och framförallt när jag läser hur lite andra har kvar!
SvaraRaderaIntressant & skoj med resa i Afrika, vad ska ni göra där?
Syskongrejen har jag också börjat tänka lite på, men jag tycker fasen det är svårt.. vi har två i frysen och vill ju använda dom, men när ska man det? Och vad händer om nåt av dom två inte tar sig, orkar man verkligen gå igenom en helt ny IVF behandling då? Gaah.. gör som du och lägger dom tankarna lite åt sidan.
kram på dig, och lycka till hos läkaren imorrn!!
<3
Jag har gett båda mina barn onaturlig, konstgjord mjölk - och så var jag tillbaka på jobbet fyra dagar efter det planerade kejsarsnittet. Så kan man också göra.
SvaraRaderaRuht: tack! jo, visst går tiden rättså snabbt nu, som du skrev var ju tickern på 200 nånting och nu under 100. Det känns fint:) Resa dit ska vi för att vi har släktingar som bor där.
SvaraRaderaAnonym: tack för kommentaren! ja absolut så kan man göra, vem kan säga att det är rätt eller fel. Det som är skönt är att vi har friheten att välja hur man vill göra och alla föräldrar vill ju bara vårat barns bästa och i mitt fall betyder amningen väldigt mycket. Sedan finns det andra saker som jag inte prioriterar men som andra föräldrar kanske gör...