besökare

lördag 9 juli 2011

v9 (8+5)

ok, nu måste jag skärpa mej med bloggen. Den har verkligen blivit åsidosatt. Idag är det v.9 (8+5) och jag mår nu aningen bättre angående illamåendet. Fortfarande har jag svårt att äta, är mycket selektiv med vad jag kan stoppa i munnen. Tröttheten och orkeslösheten är helt kolossal, visste inte att man kunde bli såhär slutkörd. Ibland känns det som en ansträngning att andas. Men jag uthärdar och väntar med spänning att det snart ska gå över, ja det värsta alltså. För annars kommer jag inte att kunna jobba om 2 veckor då semestern tar slut. Nu sover jag 12h per natt och dessutom ca.3 h mitt på dagen, snacka om att vara en grönsak.  Maken har varit lite orolig över mitt mående och undrar om det är normalt. Ja, inte vet jag, jag tror det, men jag vet ju inte hur det känns att vänta bara ett barn, dvs, utan bär ju på 3, det måste ju vara tyngre. Det har jag för mej.

Kanske har vi lite vänjt oss vid tanken på tre barn, ja att det blir nog bra till slut. Vi måste lita på att läkarna kan ge oss klara besked och att vi kan känna oss lugna efter att beslutet har gjorts. Väntar så på remissen ännu, den har inte än dykt upp. Antar att den kommer nästa vecka, det måste den helt enkelt göra. Försöker vara positiva fast det emellanåt känns tungt.

Magen växer så det knakar, lite mensvärk känner jag av, men inte så farligt. Kissnödig typ varannan timme. Har kollat in bloggares magbilder från vecka 9 och måste säga att min mage är typ mycket större. Ja, jag skämtar inte. Det är lite pinsamt för att det går inte att dölja, det är liksom uppenbart att jag är gravid men samtidigt är det alldeles för tidigt att kunna säga att jag är gravid. Försöker täcka in mej med stora klänningar som sitter löst över magen:) Kanske att jag orkar ta en bild och visa er snart. Dessutom har jag inte ens visat mina ultraljudsbilder, det måste jag göra. Problemet är att jag nu inte använder min egen dator och då är det inte så lätt att ladda ner nåra bilder, är rädd att min blogg ska bli upptäckt ...

Jag vill oxå gratulera ruht som även hon fått en rejäl chock. dvs ett stort fett fint  + på stickan fast hon började blöda. Wow! alla kramar till henne. Hurra, vad jag älskar mirakel!

2 kommentarer:

  1. Har ni bestämt er för att behålla alla tre?? Ja du måste visa bilder på de små liven, är nyfiken :-)
    Hoppas att du börjar må bättre snart!
    KRAM

    SvaraRadera
  2. Nej vi har nog inte bestämt så mycket än utan gör beslutet sedan tillsammans med läkarna. Men vi har nu vänjt oss vid tanken på tre, ja, alltså det är inte en omöjlighet. I början kändes det mera som katastrof... visst ska jag fixa bilderna snart- kanske imorn ifall jag får tillfälle! kram.

    SvaraRadera