det blir en lång behandling..

Imorse ringde jag och talade med min läkare på kliniken. Hon sade att min korvliknande äggledare och dess vätsekefyllda innehåll var ett resultat av min endometrios. Det kommer aldrig att försvinna utan måste opereras bort (visste jag ju redan). Hon skriver en remiss till universitetssjukhuset redan idag och hon trodde inte det skulle gå längre än 6 månader. Om man räknar med lite marginal borde det bli op på hösten, kanske september-oktober nån gång (!)

 Men hennes åsikt var att alltid köra med den mest optimala behandlingsmetoden för varje kvinna. Vilket betyder att kortbehandling inte är ett bra alternativ för mej. Hon är inte omöjlig sa hon men tyckte det var onödigt att köra med en kort variant. Jag berättade ju givetvis om att jag ska presentera min uppsats sista veckan i maj, men hon tyckte att man kunde då trixa lite med medicinerna för att det inte ska ske just dendär veckan. Det beror ju på när nästa mens infinner sej oxå, kanske lite tidigare el senare än normalt efter en behandling, och det skulle ju oxå påverka vilken vecka det blir. Hon sa att typ 2 veckor kunde man skjuta på behandlingen, alltså genom att ta mera bromsmedicin!!! det är ju ganska mycket det, och att gå runt som ett hormonstinnt ursinnigt och deprimerat troll är ju inget man längtar efter. Tänk, om det blir så, att det bromsas för fullt under min uppsatsvecka och jag är helt ur balans, gråter och har ångest. Nåja, nu ska jag inte överdriva, det går säkert bra med den långa. Jag litar på min läkare, hon var så snäll, tog sej verkligen tid att diskutera och imellan samtal säger hon ibland plötsligt : vänta lite, jag måste tänka... då jag har frågat något som hon vill tänka igenom utan att ge förhastade svar.

Ja, i väntan på min mens som jag hoppas kommer lite senare än normalt och på operationsdatum ska jag nu vara aktiv med att skriva och ta hand om mej själv (och maken förstås). Det blir ju tidigast till sommaren en ny graviditet kan börja...