v 18 (17+0)

Nu vågar jag skriva vecka igen. Läget är lugnare än på länge. Knappt alls sammandragningar längre men lite svag är jag nog, typ blir yr och illamående om jag gör nåt fysiskt. Därför är det mest soffan som gäller. Jag har lyssnat med dopplern och B är vid liv. Jag misstänker varje dag det värsta- att B plötsligt har dött han oxå. Då lyssnar jag och blir lugn av at höra hjärtljuden. En vecka kvar på sjukledigheten, sedan på nästa måndag ska jag på kontroll igen. Och om allt är bra ska jag på jobb igen. Idag ringde min boss till mej, hon ville bara veta hur jag mådde och hoppades att allt var bättre nu. Alla på jobbet skickade många kramar- de tänker på oss. Hon hade gråten i halsgropen då hon sade det. Vad gulliga de är. Om jag ska tillbaka på jobb nästa vecka ja då ska jag till Uppsala på en konferans i 3 dagar + 1 dags resa dit och 1 dag tillbaka. Bossen undrade om jag verkligen skulle fara. Det vill jag ju men vet inte ännu hur det blir. Det är ju alltid lite tungt att resa, beror vel på vad läkaren säger.

Jag är så glad för Elle som har plussat nån dag sen. Tänk vilken lycka att bli gravid efter alla försök, jag är så känslosam att jag gråter då jag tänker på det. Och att det hänt oss oxå. Jag kan bara inte fatta det. Är såå tacksam  för det lilla liv i min mage även om det bara är en. Jag trodde aldrig denhär dagen skulle komma då jag skriver gravid vecka 18. Känns som en dröm, som en lottovinst.