Ny vecka

Idag är det början på vecka 16 (15+0) och det känns så stort. Jag kan fortfarande inte fatta att det är sant att dethär har hänt oss. Det var ju inte så länge sen som allt kändes hopplöst och jag började tom. fundera på hur det skulle vara att adoptera att barn. Tänk att vi nu är här, så där plötsligt bara. Igår stirrade maken på min nakna mage och konstaterade: men herregud,  tänk att du nu är gravid, heeelt ofattbart :).

Idag berättade jag åt kollegorna, de blev sååå glada. En av dem har tvillingar (nu 20 år gamla) och vi diskuterade en del kring det. Hennes graviditet gick mycket smidigt och även förlossningen i v 38-  så det känns hoppfullt. Jag bestämde mej för att berätta nu eftersom jag höll på att svimma 2 gånger. Det har inte hänt förr men då jag stod hos pateienten och hade hemfärsinfo blev jag yr, illamående och fick lock för öronen.  Jag sprang ut i kafferummet och slänge mej i en fotölj. Nåra av kollegorna som var där hämtade genast saft åt mej.  Då måsta jag säga att jag är gravid. Det verkade som de nog hade anat det hela. Inte så konstigt med tanke på storleken på min mage. Nu är det skönt att det är ute. Lättnad.

Förkylningen och hostan är bättre men inte helt över än. Då halsontet i vänster sida gått över började det på höger sida. Hostan är dock bättre...

Hittade denhär  fina bilden på tvillingar i vecka 16..