fredag 8 april 2011
endometriospolikliniken 23.6
Den 26.5 har jag ju en läkartid för att bestämma op datum, men eftersom det kommer att infalla på samma vecka som äggplock och ET måste jag ändra datum. Strategiskt gick jag till polikliniken införd mina vita arbetskläder och min namnskylt i högsta hugg för att fixa om tiden. Och ja, inte vet jag om det hade nån betydelse men jag fick exakt den läkartid jag ville, till den läkaren jag ville samt till endometriospolikliniken som jag inte tidigare varit på. Pust, något bra iallafall. Där på endopolikliniken ska dom ta mej på allvar och förstå att jag behöver op snarast möjligast om ivf:n inte tagit sej. För jag har väldigt lite skrivit om hur krånglig min endometrios är. Vilket helvete det är att leva med den. Och hur snabbt jag vill opereras för det är inte bara att få barn som gäller. Det handlar om att överleva. Ja, det låter dramatiskt men så är det. Men det tar vi en annan gång. Nu ska jag hoppa i säng efter en lång dag på jobbet. Gonatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Är det ett speciellt endosjukhus du går på? Är de bra?
SvaraRaderaJag har för mkt endo så mig vill de inte operera eftersom operationen blir alldeles för stor. Förra gången jag opererades för endo så mådde jag väldigt bra i nästan 2 år innan det var lika illa. Sen dess har jag sprayat med synarela till och från i hur många år som helst..
kram!
Hej Anna Cecilia! Det är ett universitetssjukhus där de har en endometriospoliklinik. Har ju inte gått där tidigare eftersom polikliniken är rätt ny. Jag tycker att jag inte har något val om operation eller ej, mina symptom är så invalidiserande just nu. Har tänkt många gånger att det skulle vara skönt att hysterektomiseras, dvs ta bort livmodern, men jag vill först få de barn jag kan få. Endon finns i min släkt och min mamma hysterektimiserades pga endon då hon var 38. Efter förra op så blev inget bättre för mej, måsta då genast spraya synarea/ procren inj. men så måningon blev symtomen mindre av gulkroppshormon som jag tog i flera år. Jag var sååå rädd att sluta medecineringen men eftersom vi ville ha barn hade jag inget val. Nu har situationen förvärrats igen....
SvaraRaderaKram på dej!